Södra Hestra Sparbanks GP
Rent resultatmässigt är det inget att skriva hem om efter detta GP-lopp men rent åkmässigt desto bättre.
I onsdags natt drabbades jag av fruktansvärd magsmärta och detta gjorde att jag var mer eller mindre i horisontalt läge hela torsdagen. På fredagen kändes det bättre men då började jag bli lite retlig i halsen i stället och jag började tveka på om jag skulle köra i helgen. Väl på plats i Burseryd någonstans i den småländska urskogen blev det ändå dags för start.
Kroppen kändes skit och benen än värre. Kom långt bak och fast jag försökte jobba mig uppåt så trillade jag bara bakåt igen och dessutom så tyckte jag det var ovanligt ”oroligt” på vissa hjul i början av loppet. Ut på rakan på första varvet satte en tjej in en attack och jag tänkte att va fasiken, ökar farten kommer förhoppningsvis de ”oroliga” släppa efter ett tag. Sagt och gjort så satte jag in jakten på henne och gick om, för min del inget allvarligt försök utan mer för att få upp farten på klungan. De var sedan i fatt igen någon gång i backen och mycket riktigt hade folk redan börjat tappa mark. På kanske tredje varvet satt jag återigen för långt bak i klungan upp i backen och när Mustonen satte press så gick det undan och tyvärr missade jag då att vara med där framme. Vi var väl en 5-6 stycken i den jagande klungan och vi var ett par som försökte köra på för att kunna ansluta igen men det tog ett bra tag och inte förrän två varv återstod var vi ifatt. När klockan ringde för sista varvet blev jag förvånad för jag trodde då att det var minst två varv kvar… Klungan var samlad när vi gick ut på rakan för sista gången och då satte någon in en attack som togs in direkt. I den avvaktande åkningen som blev satte jag in en attack och jag blev ganska förvånad att jag fick en lucka, inte så stor men tillräckligt för att de där bak fick jaga. Jag matade på och höll fram till precis innan den sista ”S” svängen, då drog de stora kanonerna om ordentligt. Jag tänkte att jag kanske orkar hålla undan för resten, men plötsligt var upploppet väldigt långt och det rasslade till rejält och jag tror jag rullade in som sista tjej i klungan.
Nöjd? Ja, för jag hade andra mål inför denna helg än att ta en ”fin” placering och de målen tycker jag att jag uppfyllde. En sak som jag dock inte var nöjd med var att jag inte lyckades sitta högre upp i klungan när jag visste att Mustonen förmodligen skulle bomba på där tills fältet var uppsprucket. Jag hade klart platsat i den gruppen som kom loss så det var synd men på det hela taget nöjd. Nöjd också med tanke på hur benen och kroppen dock kändes. En titt på pulsfilen visar också att allt inte stod riktigt rätt till.
Tack för bilderna Per Hartvig! :-)
den 16 augusti 2009
den 16 augusti 2009
|