SM linje
Igår på midsommardagen körde damerna sitt linjelopp över drygt 14 mil på en varvbana som innebar fyra gånger upp för Gesundaberget. Jag placerade mig som 10:a och förbättrade därmed min placering från förra året.
Dagen började inte bra, jag vaknade och kände mig inte superpeppad att köra och jag kände lite oro över att jag inte sett banan helt, även om det sades att det inte behövdes. Det blev inte bättre av att jag på vägen upp till starten på Sollerön punkade på det hjul som vi satt på en kassett som skulle passa dagens övning bättre. Mekväskan var i bussen och den var kvar vid stugan, så det blev till att sätta på ett nytt hjul men med "fel" kassett på.
Väl i starten var vi många tjejer på plats och "alla" var där, vilket var kul. Starten gick lugnt och alla satt väl på helspänn för att ladda för backen. Gesundabacken hade jag testat att köra uppför en gång och jag tycker den nog är den jobbigaste backe jag cyklat uppför. Tror att jag tycker att både Sjulsarvsbacken och Kinnekulle är "lättare".
Strax innan backen attackerade Emma Johansson och Marie Lindberg och det blev en väldig fart, jag satt rätt och lyckades ta mig in i backen utan att hindras av andra som inte riktigt orkade med fartökningen. Det var tungt men jag lyckades efter nerförskörningen att ansluta en grupp om ca 10 pers som efter hand blev större då fler anslöt bakifrån. Marie Lindberg attackerade på nytt och kom loss med Karin Aune och eftersom det inte kördes på i klungan fick dom snabbt ganska stort försprång. Emma Johansson var kvar i klungan och man förstod att det skulle smälla till i backen andra gången, vilket det gjorde. Johansson satte fart innan svängen till backen och fick med sig Sara Mustonen, flera av de andra duktiga tjejerna satte efter men hade inte kraft att ansluta de två som snabbt försvann. Jag slet mig upp för backen och kunde återigen ansluta efter nerförskörningen tillsammans med fyra andra och så var vi väl en 10 pers igen. Men ännu en gång anslöt folk bakifrån efterhand ute på varvet samtidigt som de fyra första hade gått ihop och utökade sakta avståndet.
Jag var trött och hade krampkänningar i benen tidigt, lite väl tidigt kan jag tycka och det förstår jag inte varför, men tredje gången i backen släppte en del som varit med upp de andra två gångerna och väl nere på platten var vi nu sex tjejer kvar. Jag undrade dock hur jag skulle orka en gång till för det var riktigt, riktigt tung och jag var väldigt trött och nu skrek krampen i benen stundtals. Efter målbacken och varvningen för sista gången och ner mot Gesunda stod jag över förningar för jag hade sån kramp och var så trött så jag förberedde mig på att cykla sista varvet själv för jag trodde aldrig jag skulle orka bita mig ifatt en gång till i backen. Men väl i backen gick det bättre än vad jag trodde och jag satt med bättre än övriga gånger (eller var tempot lägre för de andra oxå började bli slitna) och nu visste jag att mitt mål för dagen skulle uppnås, att vara topp 10. Madde Olsson påminde mig att dricka och äta och kanske var det att jag började ösa i mig lite mer vätska och lite gel som gjorde att jag kunde hålla krampen någorlunda i schack sista delen av loppet.
Sista varvet jobbade vi på bra tillsammans men vi fick rapporter om att Emma Johansson ryckt ifrån där framme och att avståndet ökade och det alltså skulle bli att slåss om plats 5-10. Jag var jättenöjd med att bara vara med där och hade inga planer, eller ork att fundera på att försöka knipa någon bättre placering än plats 10, men i målbacken gick jag en kamp med Madde Olsson om plats 9, men hon var lite starkare och vann den duellen.
Men jag är jättenöjd med mitt lopp och detta kanske var mitt bästa linjelopp hittills. Det är inte ofta jag känner mig helnöjd men med tanke på att jag inte alls känner mig i den form som jag hoppast på och som jag kännt tidigare i vår och dessutom kände mig sliten och med krampkänningar tidigt så är jag verkligen väldigt nöjd. Då kan jag inte vara annat än nöjd med att kunna prestera så pass bra som jag tycker att jag gjorde.
Emma Johansson vann guldet och Marie Lindberg blev två före Sara Mustonen. Dessa tre är väl de som i dagsläget är det bästa åkarna så det kändes kul att det blev just dessa som slutligen stod på pallen.
Överlag ett bra SM fast än att jag är besviken om jag tänker på att tempot, som var mitt stora mål, inte riktigt blev som jag hoppats på. Stort, stort tack till alla som varit runt omkring mig denna vecka och som stöttat och hjälp mig! Extra stort tack till Pär och Patrik Jönsson som fixat och donat med cyklarna för att jag ska kunna prestera på topp, ni har varit guld värda!
Tack till min personliga sponsor Fasab som stöttar upp på tävlingarna lite längre norrut!
Nästa tävling blir ett etapplopp i Tjeckien om en dryg vecka med Alriksson Go:Green.
den 27 juni 2010
den 27 juni 2010
|